Kan världen bli fri från vapen?

Hur effektiva är internationella nedrustningsinsatser och kan de möta revolutionerande nya tekniska framsteg?

I århundraden, efter blodiga konflikter, erkände militära ledare att vissa vapen helt enkelt var för hemska för att användas, men samma militärer fortsatte i allmänhet att använda dem ändå.

Första världskriget (WWI) såg ett framgångsrikt användande av kemiska vapen i en massiv skala för första gången. Skräck för miljontals och döda soldater, i skyttegravar och på slagfält. Något som chockerade nationer och fick dem att 1925 underteckna Genèveprotokollet där de lovade att avstå från all användning av kemiska och biologiska vapen i framtida krig.

Under det senaste århundradet har de vapen som orsakar ”omotiverat” lidande på ett urskillningslöst och ”oförutsägbart” sätt varit föremål för multilaterala fördrag som syftar till att avväpna länder som har dem och kontrollera eller förbjuda användningen av dessa vapen helt och hållet.

Även om vissa kan känna sig skeptiska till att dessa ansträngningar att avväpna världen är effektiva och utmaningar att avväpna en del stater kvarstår, har nedrustningsavtalen en nyckelroll i regleringen och minskningen av lagren, samt testning och användning av vissa vapen i konflikter. Användningen av förbjudna vapen utgör numera ett krigsbrott.

Nedrustningsavtal under det senaste århundradet

Kärnvapenavtal (14)

1959 Antarktisfördraget

1959 Antarktisfördraget

Ett fördrag som avsätter Antarktis som ett vetenskapligt område, etablerar fri vetenskaplig undersökning och förbjuder all militär verksamhet på den kontinenten.

1963 Avtal om förbud mot partiellt test

1963 Avtal om förbud mot partiellt test

Förbudet mot partiellt test vilket förbjöd alla testdetonationer av kärnvapen utom de som utförs under jorden.

1967 Yttre rymdavtalet

1967 Yttre rymdavtalet

Fördraget ger riktlinjer för utforskning och användning av den yttre rymden, månen och andra himlakroppar. Parterna kommer att avstå från att placera föremål runt jorden om föremålen bär på kärnvapen eller andra typer av massförstörelsevapen, installera sådana vapen på himlakroppar eller placera sådana vapen i yttre rymden på något annat sätt.

1968 Tlatelolco-fördraget

1968 Tlatelolco-fördraget

Ett fördrag för att förhindra spridning av kärnvapen och vapenteknik, för att främja samarbete vid fredlig användning av kärnkraft och för att främja målet att uppnå kärnvapennedrustning och en allmän fullständig nedrustning.

1968 Kärnvapenfri zon

1968 Kärnvapenfri zon

Ett fördrag för förbud mot kärnvapen i Latinamerika och Karibien.

1971 Havsbottenavtalet

Kärnvapenavtal

Ett fördrag om förbud mot placering av kärnvapen och andra massförstörelsevapen på havsbotten och i dess underlag.

1979 Månavtalet

1979 Månavtalet

Ett avtal om att månen bör användas till fördel för alla stater och alla människor i det internationella samfundet. Det uttrycker också en önskan om att förhindra att månen blir en källa till internationella konflikter. Förbud mot all militär användning av himmelska kroppar, inklusive vapentestning eller som militärbaser.

1985 Rarotonga-fördraget

Fördraget förbjuder användning, testning och innehav av kärnvapen inom gränserna för ”södra Stilla havets kärnvapenfria zon”.

1995 Bangkokfördraget

Ett fördrag mellan 10 sydostasiatiska medlemsländer i ASEAN:s regi: Brunei Darussalam, Kambodja, Indonesien, Laos, Malaysia, Myanmar, Filippinerna, Singapore, Thailand och Vietnam. Fördraget tvingar sina medlemmar att inte utveckla, tillverka eller på annat sätt förvärva, inneha eller ha kontroll över kärnvapen.

1996 Omfattande kärnvapentestförbud

1996 Omfattande kärnvapentestförbud

Ett fördrag som förbjuder alla kärnkraftsexplosioner, för både civila och militära ändamål, i alla miljöer.

1996 Pelindaba-fördraget

Det afrikanska frizonsavtalet om afrikanskt kärnvapenförbud, det förbjuder forskning, utveckling, tillverkning, lagring, förvärv, testning, innehav, kontroll eller stationering av kärntekniska explosiva anordningar av traktatens parter och dumpning av radioaktivt avfall i den afrikanska zonen av fördragsparter.

2005 Konventionen om kärnvapenterrorism

Ett FN-fördrag som syftar till att kriminalisera kärnvapenteknisk ”terrorism” och främja polis- och rättsligt samarbete för att förhindra, utreda och straffa dessa handlingar.

2006 Fördraget om en kärnvapenfri zon i Centralasien

Fördraget är ett juridiskt bindande åtagande från Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan att inte tillverka, förvärva, testa eller inneha kärnvapen.

2017 Fördraget om förbud mot kärnvapen

Fördraget ger en tidsbestämd ram för förhandlingar som leder till en verifierad och irreversibel eliminering av dessa kärnvapen.

Avtal om kemiska vapen (2)

Avtal om kemiska vapen

1919 Versaillesfördraget

Innehåller bestämmelser som förbjuder all användning av giftgas.

1993 Konvention om kemiska vapen

Konventionen om förbud mot utveckling, produktion, lagring och användning av kemiska vapen och om deras förstörelse.

Biologiska vapenavtal (1)

Biologiska vapenavtal

1972 Konventionen om biologiska vapen

Konventionen om förbud mot utveckling, produktion och lagring av bakteriologiska (biologiska) giftvapen och om deras förstörelse.

Konventionella vapenavtal (8)

Konventionella vapenavtal

1980 års konvention om vissa konventionella vapen

En konvention som förbjuder eller begränsar användningen av vissa konventionella vapen som anses vara alltför skadliga eller vars effekter är urskillningslösa.

1990 Fördraget om konventionella väpnade styrkor i Europa

Ett fördrag som fastställde omfattande gränser för viktiga kategorier av konventionell militär utrustning i Europa (från Atlanten till Ural) och gav mandat att förstöra överflödiga vapen.

1997 års konvention mot antipersonella landminor

Ett förbud mot användning, lagring, produktion och överlåtelse av antipersonella landminor och om deras förstörelse, ett internationellt avtal som förbjuder antipersonalminor.

1997 Interamerikansk konvention om skjutvapen

En konvention som fastställer en regional standard för kontroll av olaglig tillverkning och handel med skjutvapen.

1999 Mellanamerikansk konvention om öppenhet

En konvention som upprättar en frivillig årlig rapportering från medlemsstaterna om deras vapenimport, export och upphandling genom nationell produktion av någon av sju vapenkategorier: stridsvagnar, pansarstridsfordon, artilleri av stor kaliber, stridsflygplan, attackhelikoptrar, krigsfartyg och missiler samt avskjutningsramper för dessa.

2008 Konventionen om klusterammunition

Ett internationellt fördrag som förbjuder användning, överlåtelse och lagring av klusterbomber – en typ av explosivt vapen som sprider ammunition (”bomblets”) över ett större område.

2010 Kinshasa-konventionen

Centralafrikanska konventionen för kontroll av handeldvapen och lättare vapen, deras ammunition, delar och komponenter som kan användas för tillverkning, reparation eller montering.

2013 Vapenhandelsfördraget

Ett multilateralt fördrag som reglerar den internationella handeln med konventionella vapen i syfte att bidra till internationell och regional fred; minska mänskligt lidande; och främja samarbete, transparens och ansvarsfulla åtgärder av och mellan stater.

Andra omfattande vapenavtal (4)

1899 Första fredskonferensen i Haag

En rad fördrag, inklusive förbud mot utsläpp av projektiler och sprängämnen från ballonger eller genom andra nya liknande metoder; Förbud mot användning av projektiler med avsikt att sprida kvävande, giftiga gaser; Förbud mot användning av kulor som enkelt kan expandera eller ändra sin form i människokroppen.

1907 Andra fredskonferensen i Haag

En rad fördrag, inklusive: Konvention om förbud av automatiska ubåtsminor; Ett förbud mot användning av projektiler med den enda avsikten att sprida kvävande giftiga gaser; Deklaration som förbjuder utsläpp av projektiler och sprängämnen från ballonger.

1925 Genèveprotokollet

Protokollet för förbud mot att i krig använda kvävande, giftiga eller andra gaser och bakteriologiska krigsmetoder.

1976 Miljömodifieringskonvention

En konvention som förbjuder militär eller annan fientlig användning av miljömodifieringstekniker som har omfattande, långvariga eller svåra effekter – vilket inkluderar alla tekniker för att – genom avsiktlig manipulation av naturliga processer förändra jordens dynamik, sammansättning eller struktur, inklusive dess biota, litosfär, hydrosfär och atmosfär eller yttre rymden.

2017 FN:s nedrustningsvecka

2017 FN:s nedrustningsvecka

Den 24-30 oktober hölls FN:s nedrustningsvecka. Under denna period uppmanades medlemsländerna att ”lyfta fram faran med vapenkapplöpningen, sprida information om vikten av dess upphörande och öka allmänhetens förståelse för de brådskande nedrustningsuppgifterna”.

Dessa ansträngningar inkluderade reglering och förbud mot massförstörelsevapen (WMD), inklusive kärnvapen, kemiska och biologiska vapen, samt konventionella vapen samt laservapen – som orsakar både brännskador och förblindning, landminor och vissa typer av ammunition.

Följande fem fall visar vilken roll internationella fördrag har och hur effektivt de reglerar användning och produktion av dessa vapen.

Biologiska vapen (WMD)

Biologiska vapen (WMD)

Biologiska vapen har inte använts av stater under konflikter sedan första världskriget, efter att Genèveprotokollet undertecknades 1925. Biologiska vapenkonventionen från 1972 stärkte ytterligare staternas åtagande att förbjuda dem i krig.

Eftersom fördraget inte innehåller några övervaknings- eller verifieringsmekanismer fortsätter många länder dock med forskning och lagring. Biologiska gifter som används för vapen inkluderar bakterier, virus och svampar. Beryktade historiska exempel på gifter som används i krigstider inkluderar bland annat pest, smittkoppor, avföring, mjältbrand och kolera.

Användande av biologiska vapen

Krig före 1800-talet

Biologiska vapen användes globalt för att orsaka skada och försvaga fiender genom förorenat vatten, förgiftade kulor, avsiktlig spridning av sjukdomar som smittkoppor och pest bland andra.

1914-1918 Första världskriget

Tyskland använde bio-agenter för att sabotera fienderna bland annat genom att sprida mjältbrand via djur.

1925 Genèveprotokollet

Genèveprotokollet förbjöd all användning av kemiska och biologiska toxiner i krig.

1939-1945 Andra världskriget

Ingen stridsanvändning. Japan experimenterade med biologiska vapen på fångar och dödade cirka 3000 människor. Nazister utförde också sådana experiment i Tyskland.

1972 års konvention om biologiska vapen

Konvention om biologiska vapen förbjuder användning, produktion och lagring av biologiska vapen.

1945 fram till nu. Forskning och utveckling

Ingen stridsanvändning sedan första världskriget, men de flesta länder tros ha och fortsätter lagra biologiska vapen.

Kemiska vapen (WMD)

Kemiska vapen (WMD)

Efter massakrerna i första världskriget och efterföljande krig så undertecknades Genèveprotokollet och efter det så blev stridande fraktioner tveksamma och använde inte kemiska vapen på slagfälten under andra världskriget. Nazisterna använde dem dock för att mörda miljoner judar i gaskammare.

Kemiska vapen har sedan dess använts i många konflikter därefter. 1993 års kemiska vapenkonvention implementerade verifieringsmekanismer som har lett till frivillig förstörelse av 93 procent av de globala lagren av undertecknande stater. Eftersom användning av kemiska vapen är ett krigsbrott, gör det att stater som använder dem, gör det i hemlighet och sen förnekar att de har gjort det.

Massiv användning av kemiska vapen

1914-1918 Första världskriget

190 000 ton kemiska vapen producerades totalt av alla parter i kriget. Effekterna: 1,2 miljoner sårade och 100 000 döda.

1925 Genèveprotokollet

Genèveprotokollet förbjöd all användning av kemiska och biologiska toxiner i krig.

1935-1936 Andra Italien-Etiopiska kriget

Kemiska vapen användes av italienska styrkor mot etiopier. Effekterna: 15 000 människor dödades eller skadades.

1939-1945 Andra världskriget

Mängder av kemiska vapen producerades och lagren ökade hos alla parter som deltog i krig, men inga strids- eller slagfältsanvändningar. Nazistiska styrkor använde dock kemiska gifter i gaskammare för att mörda miljoner judar och andra folk.

1965-1975 Vietnamkriget

73 miljoner liter kemiska medel användes under kriget. Framför allt använde USA ”Agent Orange” mot vietnameserna. Förlusterna varierar beroende på hur man räknar men låg mellan 2,1 till 4,8 miljoner människor och sträckte sig över decennier efter kriget. De efterföljande effekterna är miljöskador som sträcker sig över 31 000 kvadratkilometer.

1980-1988 Iran-Irak-kriget

Kemiska vapen användes av irakiska styrkor, med offer upp till 100 000 iranier. I Halabja-kurdiska by-attacken dödades mellan 3 200 och 5 000 människor och mellan 7 000 och 10 000 skadades.

1993 års konvention

1993 års konvention om kemiska vapen undertecknades.

2011-nuvarande syriskt inbördeskrig

Kemiska vapen användes av syriska regeringen mot rebeller och civila. Hundratals skadade rapporterades om i olika händelser.

Kärnvapen (WMD)

Kärnvapen har bara använts under krig en enda gång, då USA bombade de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki under andra världskriget. En kärnvapenkapplöpning följde sen under det kalla kriget mellan länder i väst- och östblocket, främst USA och Sovjetunionen, under det kalla kriget skedde det en exponentiell tillväxt i testning och lagring av kärnvapen. De många fördrag som undertecknades under denna period har avslutat nästan alla tester, och lagren har minskat från över 60 000 år 1985 till cirka 15 000 som det ligger på för närvarande, med ett åtagande att minska detta antal till cirka 7 000 år 2022 av undertecknande länder.

Den internationella kampanjen för att avskaffa kärnvapen (ICAN) tilldelades Nobels fredspris 2017 som ett erkännande av deras arbete för detta ändamål.

Anti-personal landminor (CW)

Anti-personal landminor (CW)Landminor för att att skada eller döda människor har använts genom historien, men mest under andra världskriget. De orsakar dock dödsfall och förlamande skador på civilbefolkningen långt efter att konflikter har lösts. 1997 års minförbud, eller Ottawafördraget, skulle eliminera produktion och användning av landminor.

Sedan fördraget genomfördes har 159 undertecknande stater förklarat att de inte har några lager, efter att ha förstört sammanlagt 51 miljoner minor. Minskningen av användning av landminor under konflikter är en pågående utmaning för många av de mest utsatta länderna, däribland Bosnien, Kambodja, Afghanistan, Myanmar och Egypten, liksom icke-undertecknande stater som har fortsatt med en användning av landminor.

Den internationella kampanjen för att förbjuda landminor (ICBL) tilldelades Nobels fredspris 1997 ”för deras arbete för att förbjuda och röja antipersonella landminor”.

Även om lagren av traditionella landminor har minskat, har dödsfall och skador ökat under de senaste åren, på grund av ökad användning av improviserade sprängladdningar från icke-statliga grupper.

Klustervapen (CW)

Klustervapen, som skjuter ut små projektiler över ett brett område efter att ha släppts, användes först av Sovjetunionen under andra världskriget och har sedan dess använts i nästan alla bombningar. Civila utgör ungefär 98 procent av de skadade som faller offer både för de stora skadorna i målområdet under en attack och för oexploderade rester efteråt – bomber som landar, men inte detonerar direkt – utan i efterdyningarna av attacken.

Trots att 108 länder har undertecknat 2008 års konvention om klusterammunition så har omkring hälften av världen, inklusive Saudiarabien och Syrien, inte undertecknat det och fortsätter att använda dem i nuvarande krig.

Massiv användning av klusterbomber

Massiv användning av klusterbomber

1939-1945 Första världskriget

Den första större användningen av klusterbomber var en typ av fjärilsbomber som användes av Tyskland.

1965-1975 Vietnamkriget

USA släppte cirka 800 000 bomber som innehöll 383 miljoner klusterbomber över Laos, Vietnam och Kambodja.

1999 Första Gulfkriget

USA och allierade släppte 61 000 bomber med 20 miljoner klusterbomber över Irak och Kuwait.

2001-2002 Afghanistan-kriget

USA släppte 1 228 klusterbomber som innehöll 248 056 subammunition mot Afghanistan.

2006 Israel-Libanon-kriget

Israel använde upp till fyra miljoner klusterbomber i Libanon.

Fördragskonventionen om klustervapen undertecknades 2010.

Fördragskonventionen om klustervapen undertecknades 2010

2011-fram tills nu Syriska inbördeskrig

Den syriska regeringen och ryska styrkor har regelbundet använt klusterbomber i Syrien.

2015-nuvarande krig i Jemen

Saudisk ledd koalition har upprepade gånger använt klusterbomber i Jemen.

Framtida nedrustningsutmaningar, skadlig tillämpning av innovativ teknik

Tekniska framsteg med potential för skadlig användning innebär nya utmaningar för nedrustningsinsatser. Utmaningen kompliceras ytterligare av det faktum att många innovationer står i spetsen för enheter från den privata sektorn, snarare än stater, vilket försvårar reglering och efterlevnaden genom ett system av statliga medlemsbaserade organisationer. Nya innovationer med potential för skadlig tillämpning inkluderar cyberattacker, dödliga autonoma vapensystem, obemannade flygplan (drönare), syntetisk bioteknik (genteknik), satellitteknik och artificiell intelligens.